texter

godheten är det mest normala av allttankar för dagen

Posted by bob hansson Tue, November 17, 2015 12:17:14

Förväxla inte nyheterna med världen.

Våld har alltid funnits, kommer alltid finnas. Ändå har vi tagit oss ända hit, till en värld där detta våld faktiskt ständigt minskar.

Varje dag hjälper miljoner människor andra människor. Varje dag blir någon tårögd av tacksamhet, varje dag arbetar tusen och åter tusen hjälparbetare över hela världen med ett enda uppdrag: göra världen lite bättre, hälla in hjälp till de som hjälp behöver. Det finns fler hjälparbetare än terrorister. Bara i Sverige finns 370 aktiva hjälporganisationer. De kommer inte få rubriker.

Vi har alltid föredragit de berättelser som skrämmer oss. Det är ett aber.
Viken dag som helst i Sverige, är det fler människor som lägger ner en peng i romens hand, än som knyter sin egen för att slå. Vilken dag som helst i världen, är det fler som ler mot en främling, än som hugger huvudet av den.

Ondskan är så ovanlig, att den blir en nyhet.
Godheten är så väldigt ovanlig, att den inte blir det.
Men media har aldrig skildrat det normala, media rapporterar om anomalierna. Det är just så det ska vara. Men tro inte för ett ögonblick, att redaktörernas urval är tänkt att skildra verkligheten representativt.

Hur många av världens prisbelönta journalister, har riskerat allt, för att gräva fram en fördold godhet?
Näe.
Det är ett jobb du själv får göra.

Ta makten över din blick. Se mot det håll du behöver se.
Ge dig det du behöver, för att orka.

Det vi kallar Ondska är en anomali. Små hypade skärvor av mörker.
Ibland sätter vi fast dessa skärvor framför våra ögon och undrar vi plötsligt blev trötta.
Ibland måste man låta dessa skärvor ligga kvar på marken. Och ägna sig åt den verklighet där den lågmälda godheten går runt på gator i sju världsdelar och 246 länder.

En av dessa lågmälda godheter - är du



Ps
Efter jag skrivit den här texten googlar jag ”hur många hjälparbetare finns det i världen!? Första träffen är från SVD. Den lyder: ”Hjälparbetare mördad.”
Ja.
En död hjälparbetare har större nyhetsvärde än en levande sådan.


Så ta makten över din blick.
Ge sedan bort denna blick till någon som behöver den.
















kärleken är ingen jävla sagatankar för dagen

Posted by bob hansson Tue, November 10, 2015 16:21:24

SVT opinion hörde av sig och ville ha en text om kärlek.
Samma dag jag skrev den hände trollhättan.
Texten har delats 20 000 ggr och här kan du läsa den:

Kärleken är ingen jävla saga:

http://www.svt.se/opinion/bob-hansson-om-karlek

anteckning efter ett jobbtankar för dagen

Posted by bob hansson Thu, October 15, 2015 18:43:26

Sitter på Malmö tågstation.
Känner en sådan dov melankoli i mig.
Kanske en sorg, jag vet inte.
Just föreläst för människor inom palliativa vården
människor som alltså varje dag
möter döende barn
möter sörjande föräldrar
möter den plats dit språket aldrig kan nå
dit orden inte kan följa oss.

Medan resten av oss
gör allt vad vi kan för att ha det trevligt
har de människor valt motsatsen.
Den sorg vi gör allt vad vi kan för att undvika
ställer de dagligen sin väckarklocka
för att kliva rakt in i.

Tänker på en bild av av änglar
klädda i kött och vardag.
Tänker på ordet motståndshandling.
Yrkesval som nästan säger
"nä, det småtrevliga räcker inte,
ni andra kan hålla på med det småtrevliga
jag föredrar

föredrar något annat....

Och jag vet inte varför melankolin kom till mig
eller varför jag upplever den som en vän
varför jag just nu
inte kan uppbåda den minsta av lust
att behöva bli glad igen.

Vanlig tanke annars
att sorg är något
något som stjäl från oss
gör oss fattigare och mindre.
Vanlig tanke det där
att man för att inte bli mindre
ska ta bort något.
Tokigt....

Jag är inte alls glad.
Jag är så här.
Just nu

just nu väldigt nöjd med det.



ett samtal om tro. tankar för dagen

Posted by bob hansson Tue, September 29, 2015 15:33:02

ibland händer det att man säger något
som är närmre än vad man tänkt säga.
hur det blir läskigt då
hur det sista man vill
är att framställa sig själv som "svag"


Här är jag i ett samtal med Mark Levengood och Henrik Johnsson.


http://t.sr.se/1QGDODA

jobba med att jobba mindretankar för dagen

Posted by bob hansson Tue, September 22, 2015 13:00:51

att vi faktiskt tror oss spara tid genom att skynda oss är rätt jäkla dumt faktiskt.

Vi stressar hela dan på jobbet för att hinna få en lugn kvart innan vi ska äta middag. Vi äter middag så fort vi kan så att vi ska hinna diska. Vi diskar så fort vi kan så att vi ska hinna prata. Och sen pratar vi så effektivt vi kan så att vi ska hinna somna. Vi skyndar med livet - för att hinna dö i tid.

Eller blir så upptagna med att lägga livspusslet, att vi sällan tar oss tid att titta på motivet.

Jag pratade med en man på en konferens som kom fram och berättade hur viktigt det var att verkligen leva. Jag nickade men blev förvånad över vad han sedan berättade.

- Därför jobbar jag nästan 60-timmar i veckan nu? Jag frågade varför han gjorde det, var han tvungen?

- Nej, men det är för att jag ska kunna gå ner på halvtid när jag fyller 60.

Det är möjligt att det verkligen var den plan som passade hans liv bäst. Men det är också symptomatiskt för vårt livsuppskjutande samhälle, att vi puttar livet framför oss. Först ska vi städa, först därefter slappna av. Först ska vi klippa gräset, sedan ska vi sätta oss i det och bara njuta. Först ska vi renovera, bygga till, bygga om, sedan ska vi sitta där i nydoften och ”bara ha det bra”.

Vi blir så upptagna med att så snart som möjligt hinna med att leva,
att vi ibland inte märker - hur vi faktiskt redan gör det.

Det värsta med att skjuta upp friden till imorgon, är att du kan kontrollera din morgondag ännu mindre än den dag du redan har. Helt enkelt eftersom i morgon aldrig finns. Bara idag finns.

Och jag vill inte att du ska bli upprörd nu:
MEN: är du stressad och uppe i varv idag,
är det dessutom troligt att du är det även i morgon
.

Även om du sitter på en strand på andra sidan jordklotet redan imorgon eftermiddag, är det stor risk att du är lika stressad då som idag. Om du hoppar över att lyssna på dig själv idag, är det stor risk att din hörsel så att säga geggat ihop den dag du äntligen ska använda den.
Den inre rösten blir nämligen svagare för varje gång du hör den
- men ändå ignorerar den.
Den inre rösten är alltså inte helt olik en människa.

Det är lite tragiskt det här, att vi tror oss behöva förtjäna friden. Istället för att ge oss den till oss själva just när vi behöver den.

En ännu mer tragisk sak är att den man jag nyss nämnde, när han väl fyllde sextio, varit död i över ett år….







självkritiktankar för dagen

Posted by bob hansson Sun, September 20, 2015 22:24:23

Om tillräcklig många människor
håller med om din dumhet
kommer du till sist inte ha en chans
att stå emot den.

Vi söker oss till våra lika. Oavsett politisk uppfattning är flockdjuret kvar i oss, verkande. Och det föder mången goda stunder. Även om vem som helst kan föreställa sig de svårigheter som uppstår, när en blind som ledsagare anställt en annan blind, och de nu ska gå över vägen.

Det skulle vara så skönt för mig att säga: jag föraktar dessa dogmatiska dårar. Skulle vara enkelt om jag bortsåg från en enda sak; att jag då även måste inkludera mig själv.

För jag bara älskar det.

Älskar att vara omgiven av människor

som håller med om det jag just nu har påstått.









ett krig på perrongentankar för dagen

Posted by bob hansson Wed, September 16, 2015 21:56:03

Stockholm centralstation. Jag är trött, går med min treåriga son.
På perrongen poliser.
De frågar leende vad min son heter och ger honom en badge.

Bredvid står ett trettiotal flyktingar som gått av tåget. Få har mer bagage än en plastpåse med sig. När vi kommer ner i tunneln rader av volontärer. Deras blickar mot trappen där flyktingarna snart kommer att gå ner. Blickar svåra att tyda, är de förväntansfulla, eller är de nervösa, rent av rädda? Och jag, som bara åkt med ett försenat tåg från Kalmar, är så trött så trött. Jag som bara är på väg mellan min stuga och mitt hem, har mer packning än någon av flyktingarna har.
Krigsflyktingar vars väg till just den där perrongen, är en väg jag inte kan föreställa mig.
Men människorna i tunneln, med sina armbindlar, men sina ögon, med sina ryggrader... och att jag aldrig varit så nära ett krig som just på den där perrongen. Hur märkligt tom på erfarenhet jag plötsligt är.
Men att sorgen som synen av flyktingarna slog upp i mig, snart möttes av en helt annan känsla.. Där nere i tunneln en känsla jag inte kan sätta ord på
Och att det kanske är just så, att de som står i tunneln gör alla ord överflödiga.
Att det inte är ord som behövs.

Utan att det är människor som behövs. Människor som idag inte åkte hem till sina soffor, sina tv-apparater, sina dejtingappar eller instagramkonton. Att de istället står där, som värmeljus av kött i en värld som är så obegripligt hård.
Och hur konstigt är inte det?

För hur kan den värld människor byggt åt sig,
blivit så hård,
när människan i sig själv
är så mjuk
så mångbottnat sårbar?





ett minne att sparatankar för dagen

Posted by bob hansson Tue, September 15, 2015 16:13:31

Den senaste tio dagarna har jag haft workshop med "kiddsen" i jordbro, föreläst om empatins betydelse för säljare på ett försäkringsbolag. Föreläst för 500 psykologer om kärlek i praktiken, skrivit text till ett ev. melobidrag. Srivit samt framfört ett inlägg om socialpolitik för en kongress. Jag klämde öven in en diktuppläsning på ett helt fantastiskt arrangemang med arabiska och svenska poeter i malmö.
Men det jag minns mest från veckan är inte något av det här.
Utan det som hände på väg hem:

Tidig kväll, i en kvartersbutik i Malmö, killen som jobbar skiner plötslig upp,
på knackig svenska och engelska berättar han att HAN JUST IDAG,
fått id-kort och uppehållstillstånd av Sverige.
Han bjuder alla på choklad ur en dammig ask.
Och den glädjen i hans ögon, när han berättar att han frågar varje kund
efter ett nytt svenskt ord att lära sig, hur han varit 6 månader i landet, uppenbarligen har jobb och kan en hel del svenska och bär en energi som fyller hela rummet,
och återigen glädjen i hans ögon, det är något som ingen, tror jag,
absolut ingen behöver skydda sitt land emot.